Cyklistbloggen

Två Stockholmscyklister om vardagscyklande, utrustning och politik

Recension: En månad med EcoRide Ambassador

| 10 kommentarer

flattr this!

Det regnade friskt när jag körde hem med elcykeln, en EcoRide Ambassador, för första gången. Kollegorna hade mycket roligt åt den elassisterade cykeln och undrade om jag skulle klara mig hem utan att få en stöt, då vatten och elektricitet sällan är någon särskilt bra kombination.

EcoRide Ambassador

Några kilometer senare var jag möjligtvis blöt, men jag log när jag formligen forsade förbi mina medcyklister utan att ens bli svettig. Cykeln klarar helt klart uselt väder utan problem.

Att cykla elcykel är förföriskt bekvämt. Du behöver knappt någon inlärning alls, möjligtvis på hur du ska ladda och slå på cykeln. Sedan är det bara att trampa på som vanligt. Elmotorn hjälper till mer om du trampar snabbare.

Tjoffar du i åttans växel och trampar på så får du mindre hjälp av elmotorn än om du kör på treans växel. Om du cyklar på tyngsta växeln och motvinden friskar i, är det bara att växla ned ett snäpp så skjuter elmotorn på. Som sagt: bekvämt.

I början av testet kunde jag nästan känna ett styng av skuld eller dåligt samvete när jag blåste förbi cyklister i Skanstullsbacken – det gick så lätt och utan någon värre ansträngning. Efter hand kom jag att uppskatta att jag kunde cykla i vanliga kläder, då jag alltid brukar byta om eftersom jag i vanliga fall tar i och blir svettig.

Mer om cykeln: EcoRide Ambassador
Den cykel jag fick låna är, enligt uppgift från tillverkaren, storsäljaren i sortimentet. Den är byggd som elcykel redan från fabriken och är alltså inte någon vanlig cykel som blivit elkonverterad. Du märker det bland annat genom batteriförvaringen precis i mitten på cykeln och att de flesta kablarna och styrboxen för elektroniken är dolda.

Ramen är i aluminum och förstärkt för att klara den extra vikten. Cykeln väger 23 kilo med elmotor, batteri, styrelektronik och den förstärkta ramen. Den är lättrullad, vilket gör den ohotad vinnare även i nedförsbackarna. Uppför gör elmotorn underverk. Cykeln har lång hjulbas och 28-tumshjul vilket gör att den sväljer ojämnheter i vägen på ett bra sätt. Man sitter upprätt, rak i ryggen. Föga sportigt, men det gör inget – det går snabbt ändå.

En ganska liten motor i framnavet gör stor skillnad.

Cykeln har åtta Shimano Nexus-växlar och ett ”skötselfritt” inkapslat bakre nav. När du väl sitter på sadeln är det bara kontrollpanelen och handgasen på styret som skvallrar om att du snart kommer få hjälp i trampandet.

Tack vare att kraften kommer när du trampar – eller rättare efter något tramptag – gjorde jag i början nybörjarmisstaget att bara ta det sista tramptaget för att få pedalerna i rätt position innan jag skulle stanna vid ett rödljus, med som följd att elmotorn drev på fast jag skulle stanna. Föga graciöst, men när du trycker in handbromsen så bryts framdrivningen helt, vilket kan rädda dig från pinsamma eller rent farliga situationer. Skönt.

Vill du inte trampa kan du sköta farten med tummen, men då går det av lagliga skäl bara i sex km/h. I efterhand har jag lärt mig att starta med tumgasen och börja trampa samtidigt, så kommer elkraften se till att du kommer ur startblocken snabbt och smidigt vid rödljusen.

Batteriet räcker för cirka fem mils körning och laddas fullt på sex timmar ifall det skulle vara helt tomt. Batteriet är av litiumjon-typ vilket gör att du kan ladda det i princip när du vill utan att det blir sämre.

Batteriet med smart handtag.

Att köra elcykeln
Som jag skrivit tidigare behöver du inte lära om för att kunna köra elcykel. Sätt dig på sadeln, trampa och du far iväg. Du måste trampa för att elmotorn ska hjälpa till, alltså känns det som vanligt, med tillägget att det går lättare för att elmotorn hjälper till.

Många frågar om man inte lika gärna skulle kunna köra moped, eller elmoped. Jag tycker att känslan i cykeln är bra – ingen elmopedkänsla, utan cykling med lite extra hjälp. Dessutom får jag parkera var jag vill, vilket inte är fallet med mopeder. Du får dessutom trampa själv, så någon motion får du, även med elcykeln.

Det finns tre effektlägen på cykeln och väljer du inget av dem så går det i maximala 25 km/h vilket passar mig utmärkt. Jag har uppskattningsvis fem kilometer raksträcka innan jag kommer in i stan, vilket betyder högsta fart framåt ända till Skanstull.

Det dröjde ett par veckor innan jag brydde mig om att koppla in någon strypning av farten. När jag provade cykeln i vanlig, tät stadstrafik i stan var det bekvämt att sänka kraften ett eller två steg på panelen. I annat fall cyklar man ryckigt och får hela tiden bromsa för att inte köra in i framförvarande. Effektstyrningen med tre lägen som byts genom knapptryckningar är tyvärr inte särskilt lyckat. Att trycka på knappar hela tiden gör inte körningen särskilt harmonisk, kanske skulle man kunna lösa det hela med något slags vred, som man gör med växlarna?

Panelen där du styr effekt och belysning. Inte helt optimal, tyvärr.

Att ha elkraften i ryggen och kunna köra snabbare innebär faktiskt inte att jag kört skitsnabbt hela tiden. Vetskapen om att man snabbt och rätt ansträngningslöst kan komma igång igen gör att man gärna stannar och släpper förbi fotgängare på övergångsställen.

Den största fördelen med elcykeln ät helt klart att den drar i uppförsbackar och hjälper till i motvind. Det gör att man kör med jämn hastighet och att du trots att du trampar själv är elkraften lätt att dosera med hjälp av växlarna, så du blir du inte svettig.

Kommer jag att fortsätta elcykla?
Elcyklingen var väldigt bekväm, jag tog gärna omvägar och extraturer på ett annat sätt än jag gör i vanliga fall.

Dock är cykligen en grundpelare i min vardagsmotion, och trots att man visst får lite puls av att trampa med elcykel så längtade jag tillbaka till vardagsträningen. Min fru, som har en knapp mil till jobbet, var dock klart intresserad av elcykeln att pendla till jobbet med.

Jag rekommenderar dock gärna elcykel till dig som åker kommunalt i dag men inte orkar eller vill bli svettig på väg till jobbet. Du får frisk luft och en smula motion. Byter du från bil så sparar du in inköpspriset av cykeln på under ett år, förutsatt att du tankar för 500:- två gånger i månaden. Dessutom kan du känna dig smart när du viner förbi alla bilköer. Att ”tanka” cykeln full kostar cirka en krona.

Fakta: (tillverkarens uppgifter)
Modell: EcoRide Ambassador ERC

Motor: Borstlös, 36V 250Watt

Pris: 11490:-

Maxhastighet: 25km/h

Batteri: 36V 10Ah Litiumjon. Kan laddas 500-800 gånger Nytt batteri kostar 3000:-

Räckvidd: 50km

Laddningstid: 6 timmar (från helt tomt batteri)

Belysning: Förmonterad LED-belysning som drivs av batteriet.

Batteritips: Ladda ofta, även på vintern. Att lämna batteriet urladdat över vintern ger sämre livslängd.

Läs alla Cyklistbloggens inlägg om elcyklar.

Läs även Råd & Röns test av elcyklar från förra året.

info@wolfers.se'

Författare: Jeroen

Jeroen är till vardags copywriter på Raring Design. Han har pendlingscyklat sedan 2008 och året-runt-pendlat sedan 2010. Har just manifesterat sin 40-årskris genom att överge sin 10 år gamla gula mountainbike för en ny Corratec C-cross cyklocross-hoj.

  • Patrick Johansson

    Det finns dagar då jag gärna skulle vilja ha en elcykel. Dagar då vinden viner, benen känns trötta och sömnen varit mindre optimal. Men varje gång jag sätter mig på min trötta trotjänare och trampar igång med en talbok i öronen försvinner alla tvivel.

    En känsla av triumf sprider sig.

    Jag lever.

    Tittar på bilar som passerar mig, busslaster med människor som håglöst stirrar passivt ut genom rutan. Saltgruvorna väntar. Bakom mig pustar en Memil, framför mig en ung tjej med barnsäte på cykeln. När jag passerar sneglar jag på hennes ansikte och jag känner igen mig. Röda kinder, aktiv blick. Blank näsa.

    Hon lever också.

    Jag är rädd att jag skulle tappa den romantik jag upplever i min pendling. Alltså inte kärlek till person – utan kärlek till prestation eller uppgift. Kanske skulle mina ögon också bli håglösa och trötta. Midjemåttet börjar åter växa. Inga fler kak-pauser med gott samvete.

    Kanske ska man ha flera cyklar. Hur gick ekvationen?

    Antalet cyklar man ska ha är n+1 där antalet cyklar man har idag är n.
    Eller
    Antalet cyklar man ska är s-1 där s är antalet cyklar som behövs för att ens partner ska vilja separera.

  • http://www.facebook.com/christerberden Christer Berdén

    Det hade varit intressant att läsa mer om hur det är att cykla på en elcykel, då batteriet är slut. för egen maskin.

    • http://www.wolfers.nu/idag Jeroen Wolfers

      Såklart! Jag provade att cykla hem utan batteriet ikopplat och det gick alldeles utmärkt, om än något långsammare. Det kändes inte som om elmotorn ger något extra motstånd, utan det enda man får dras med är den extra vikten. Den cykel jag provade väger 23 kilo, cirka 10 kilo mer än min vanliga cykel. Det var skönt i utförsbackarna men krävde nedväxling uppför. Men att cykla utan batterikraft är alltså inget att vara rädd för. Dock är batterierna av den typen som inte kan överladdas, så jag laddade snarare för ofta, bara för att batteriet alltid skulle vara fulladdat.

  • Jens Lundeqvist

    Jag har 2 elcyklar, En för sommaren och en för vintern med dubbdäck för att slippa byta däck mellan sommar och vinter. Pendlar till jobbet ca 1 mil tur och retur varje dag. Vinter cykeln är en EcoRide Aveneu och jag är mycket nöjd med den, Bor Östersund och har cyklat när det varit -20 grader och dåligt plogade vägar utan att bli svettig. Aveneu har bakhjulsdrift vilket funkar bra på vintern..  

    • http://www.wolfers.nu/idag Jeroen Wolfers

      Intressant! Jag ska försöka få till ett test under vintermånaderna. Den jag testade var framhjulsdriven, men enligt någon annan jag pratade med så var det också bekvämt då det liksom drog cykeln genom eventuell snömodd. Jag återkommer, hoppas jag.

      • Jens L

        Jag har nu tagit fram min elcykel för vintern och pendlar till jobbet, En mil tur och retur. Anledningen till att jag började använda elcykel på vintern var att jag drabbades av KML eller Kronisk Myeloisk Leukemi som de heter. De var min mor som gav mig cykeln eftersom hon inte gillade att jag cyklade till jobbet vilket jag alltid gjort. Varianten jag cyklar på är en äldre EcoRide med 24volts batteri. Cykeln går jätte bra, den enda invändningen jag har är att bromsarna tar lite dåligt vilket beror på att jag inte haft tid och justera dem. De jag gillar med elcykeln är att man slipper komma svettig till jobbet.

        Till alla som tror att man inte for någon motion av elcykeln vill jag bara säga att man måste fortfarande trampa så motion får man. Så fördelarna som jag tycker är, de går snabbt och de är kul att elcykla, man slipper bli svettig och slita ut sig vilket man annars gör när man vintercyklar. Jag tycker det passar mig perfekt.

  • Pingback: EcoRide en underbar upplevelse | Husbil & Familjeliv

  • ElcyklisT?

    en sak jag inte förstått är om det går att välja ramstorlek på ecoride cyklarna? går hela vägen till kassorna men får aldrig välja.. har du någon koll?

    • http://www.wolfers.se/idag Jeroen Wolfers

      Hm, en bra fråga. Jag fick låna testexemplaret i deras butik i Stockholm så jag reflekterade inte över ifall det fanns olika ramstorlekar. Det kan förstås bero på vilken modell du är intresserad av också. Har du provat att maila dem?

  • Pingback: Anonym