Prejad av hetsiga bilister

| 7 kommentarer

Det klagas rätt mycket på cyklister, att de kör mot rött, tokigt eller bara är irriterande. Men bilister är inte så jävla duktiga dom heller:


Det här är Rutger Fuchsgatan på Södermalm i Stockholm. En liten blindtarm till stora, trafikerade Ringvägen. Helt utan cykelfält. Eftersom den är så yttepyttig så är grönljusintervallerna korta. I princip är det alltid rött.

Vägen är inte längre än att man ser från ena änden till andra och det tar mig ungefär 25 sekunder att cykla ända fram till den cykelbox som ligger framför rödljuset. Jag ser rödljuset på långt håll. Rimligtvis ser genomsnittsbilisten inte sämre, de har ju dessutom en vindruta så de slipper rinnande ögon.

Men, trots att de alltså ser att det är rött i slutet av den korta vägen, så väljer de ändå att gasa på och köra om och samtidigt preja ut mig mot de parkerade bilarna. Och därmed också bildörrarna – en full parkeringsrad är ju inget annat än en potentiell hinderloppsbana för en cyklist.

När en cyklist kör dåligt eller mot rött så riskerar han eller hon sitt eget liv. Eventuellt också att repa lacken på en bil. När en bilist däremot kör dåligt, eller olagligt, så riskerar föraren andras liv. Mitt liv.

De här situationerna som filmats ovan upplever jag flera gånger i veckan. Och det enda bilisterna vinner är att få tillbringa rödljusperioden stående bakom mig. Eller åtminstone lite längre tid med att vänta bakom mig.

Jag hoppas synen av min rygg är värd det.

 

christian@gillinger.se'

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

  • htwx

    PS. Angående en pratbubbla filmen: verbet ”förlora” stavas ”lose” på engelska. ”Loose” är ett adjektiv och betyder ”lös”.

    • Oops. Rättat. *host*

      • htwx

        Perfekt, du kan radera påpekandet och denna kommentar om du vill. Tack för en lysande blogg! 🙂

  • htwx

    Jag stör mig så på bilister som tutar hårt. En liten lätt touche på tutan kan jag acceptera, men ett normalt tryck på biltutan låter HÖGT och skrämmer mig alltid. (Jag håller på att läsa igenom denna eminenta blogg från framsidan och bakåt, så jag ber om ursäkt om detta redan behandlats.) 

    Nu till ämnet. Jag åkte för ett par år sen i rätt riktning på en smal enkelriktad Östermalmsväg. Jag hade bara cirka1,5 meter i säkerhetsavstånd till de parkerade bilarna. Ändå TUUUUUUTADE bilen bakom på mig trots att jag inte körde långsamt. Jag blev rejält uppskrämd, och sedan arg. Tyvärr är oftast bilisten långt borta när jag hunnit bli arg.Vem det var som tutade? Självaste Jan Carlzon (känd från SAS på 80- och 90-talet)

    Min fråga: Får en bilist tuta på cyklist utan anledning?

  • Anders

    Min sträcka med detta fenomen är Rådmansgatan mellan Karlavägen och Birger Jarlsgatan. Tack vare en refug halvvägs så hajar de flesta bilister att de inte kan köra om mig.

    Jag förstår förresten inte vad du menar med ”prejad”. Jo – om du hållit ut avståndet bra från de parkerade bilarna och bilen ändå pressat sig fram – men jag tycker det ser ut som (vid andra omkörningen) att du lämnar plats åt bilen. Varför? Slippa en skrikande bilist? Då är det ju bara skrika tillbaka – ”det är ju rött dummer”.

    • Det syns dåligt på videon, fisheyeobjektivet gör att man inte riktigt ser hur nära den där första bilen körde. När hon körde om var det mindre än en meter mellan oss.
      Grejen med den där vägen är att den inleds med en lite passage som från början bara släppte förbi bussar. Passagen är enkelfilig så bilar som kommer från olika håll måste vänta på varandra.Det betyder att de bilar som kommer igenom gasar på rejält för att ta igen alla de svindlade sekunder de förlorat på köbildning.
      Så som cyklist måste man förhålla sig till att bilisterna redan från början kör stressat och hetsigt.