En månad med ny hoj
Nu har en dryg månad gått med nya hojen och jag tänkte summera intrycken hittills. Jag har alltså gått från en treväxlad Skeppshult Populär, som jag haft sedan 2004 och köpt upp mig till en åttaväxlars Trek Soho DLX. Remdriven, eftersom jag gillar att slippa olja in en kedja.
Den är såklart oehört mycket lättare än Skeppshulten, som är helt i stål. Det är både bra och dåligt. Bra för att det blir mycket lättare att cykla till jobbet. Dåligt eftersom jag kör 2,5-åring till dagis och den blir rätt baktung. Jobbigt när man svänger till exempel eller om man behöver leda med barn på – då får man hålla i med bägge händer och trycka ner framhjulet.
Treken är annars en fantastisk pendlarhoj. De åtta växlarna räcker mer än väl och remdriften är tyst och mjuk. Faktum är att jag undrar varför inte alla cyklar med interna växlar har remdrift (det går inte att ha remdrift på utanpåliggande växlar). Remdriften kommer från motorcykelvärlden och är alltså beprövad, men inte så vanlig på cyklar.
Så här ser det ut:
Det enda jag har varit orolig för är hur den klarar snön. Jag har hittat en del bloggposter på nätet som beskriver hur snön packas i baknavet, eftersom kuggarna är helt kompakta, och till slut får remmen att hoppa. Jag har inte haft något sådant problem alls och efter växelhaveriet för någon vecka sedan så upptäckte jag att jag efter reparationen hade fått ett nytt nav, ett som inte är kompakt och därmed snösäkert. Men ska man köpa remdrift kan det vara värt att kolla den detaljen. Sikta på Gates CDX eller Centertrack.
Remdriften innebär ingen olja och enligt reklamen har den en livslängd på fem-tio år innan den behöver bytas.
Jag kan egentligen bara hitta två saker som talar emot remdrift, priset och att man är begränsad till internt växelnav, det vill säga åtta-nio växlar.
2011 års modell har skivbromsar både fram och bak, bara fram, vajerkontrollerat, och de funkar otroligt bra i snömodden. De tvärbromsar när man vill och är oehört distinkta. Enda nackdelen är återigen att cykeln är så lätt. Framdäcket har en tendens att börja skaka när man bromsar hårt.
En grej som jag som ”treväxlare” har problem med är accelarationen vid rödljus. Jag är van vid att komma iväg mycket snabbare än bilarna, vilket är bra eftersom man blir synlig och slipper starta parallellt med två ton plåt. Med åttaväxlarna går det mycket långsammare eftersom man måste växla upp en växel i taget. När jag hade tre växlar rullade jag igång på ettan och hoppade sedan direkt till trean, nu måste jag ta mig upp till fyran-femman en växel i taget vilket saktar ner. Kanske vänjer jag mig eller blir snabbare på växling, men just nu är det lite störande.
En annan grej som mest var irriterande var att den kom helt ”ren”, inga reflexer, inga lås, inte ens ett stöd. Det är lite märkligt eftersom det är en uttalad pendlarcykel, ingen racer. Så det blev till att komplettera. Å andra sidan fick jag rejäl rabatt eftersom det var förra årets modell.
På det hela taget är det en fantastisk cykel, jag har kört den i nästan alla typer av väder utom högsommarvärme och det funkar bra. Remdriften gör resan tvärtyst och tillsammans med skivbromsar och interna växlar ska den kräva mycket lite underhåll.
Pingback: Stanniolfolie är inte bra som kedjeskydd | Cyklistbloggen