Det är skillnad på plåtskada och kroppskada

| 7 kommentarer

I morse twittrade Stockholmspolisens IGChefen det här:

 

Min första ryggradstanke var, ”Ja, det var ju inte en särskilt trevlig reaktion när någon faktiskt ber om ursäkt”. Det är ju så vi vill ha det, alla begår misstag, då är det bra att säga förlåt. Som bilförare är jag med om situationer där man kommer för nära varandra, missförstår, hamnar otydligt och då löser det sig oftast bäst med en ursäkt.

Men som bilförare riskerar jag plåtskador när en annan bil kommer för nära. Som cyklist riskerar jag livet, även i låga hastigheter. Då är det inte lika självklart att man rycker lite på axlarna och säger ”okej” när man är med om en otäck situation. Eller att man agerar rationellt och så genomtänkt. Jag tror inte alltid man tänker på det om man inte cyklar själv, hur utsatt man är på hoj.

Jag vet inte exakt vad IGchefen menade (han har inte svarat än) och jag vet inte hur den här situationen såg ut, jag var inte med. Det kanske gick jättelångsamt och var en helt lugn förnära-körning. Men tweetet retweetades friskt av andra som inte heller var med och förmodligen reagerade ungefär som jag gjorde först, ”puckade cyklist”. Så bekräftas åter bilden av cyklister som problem.

Författare: Christian

Christian har cyklat till och från jobbet sedan 2004. Tidigare på en allt risigare Skeppshult Populär, numera med barnen på en Nihola Family

Leave a Reply

7 Comments on "Det är skillnad på plåtskada och kroppskada"

Notify of
avatar
Tomas Granditsky
Guest

Försvarar absolut inte att ha sönder någons backspegel.

Men hur lätt är det att uppfatta en ursäkt från någon som sitter i en bil?
Ofta ser man ju inte ens föraren på grund av olika saker som att det speglar sig i rutan tex.

Sen är det ju det där med att hantera snabb rädsla och adrenalinet som kommer när man håller på att bli på / överkörd.

htwx
Guest

Det här med att be om ursäkt är intressant. De gånger jag är ouppmärksam i trafiken som cyklist, så håller jag alltid upp en ursäktande hand (inte ett långfinger), och om det är en annan cyklist ropar jag även ”Förlåt!”. 

Men de gånger bilförare inser att de varit nära att köra över mig på grund av deras uppmärksamhet och vår blickar sedan möts – _mycket sällan_ får jag en ursäktande hand från dem. (Det kan i och för sig att göra med att ordet förlåt verkar ha försvunnit från svenskan och ersatts av ”Oj.”.)

När jag är fotgängare på väg över ett övergångsställe, och bilisten stannar alldeles för sent, brukar jag föra båda händer ner och upp med handflatan nedåt (ni vet, i betydelsen ”sänk hastigheten”) Om bilisten över huvud taget gör något när vi får ögonkontakt så viftar de ofelbart bara nonchalant med pekfingret i sidled med betydelsen ”varsågod och gå”. Ja, vad fasen tror du att jag försöker göra? Varför kan ingen av dem i stället visa upp bägge handflator och säga ”förlåt”? Otroligt störande.

Adde
Guest

Bara för att ge lite perspektiv på uttrycket ”kommit lite för nära”. I september i år kom en lastbil för nära en ung kvinna vid Slussen. Konsekvensen av att komma för nära en cyklist med ett till två ton plåt, kan bli förödande. Då är en ursäkt inte mycket värd.

Bob A
Guest

En alternativ formulering: ”En cyklist som höll på att bli överkörd av ouppmärksam bilist, slog till mot bilen för att visa att livsfara förelåg. När föraren stannade bilen, fortsatte cyklisten.”
Att slå sönder en backspegel kan inte försvaras. Hur ska man göra när man håller på att bli trängd och riskerar att bli överkörd? Det händer varje vecka, och som cyklist får man alltid skulden.

Ultrachrome
Guest

Nu har han svarat….
Vad tycker du?